Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1545-1581 Painter, son of Pieter Pourbus. His work consists mainly of portraits and religious subjects, although he also executed a number of landscapes and history paintings. He worked mostly for the wealthy patrician class, and his work was instrumental in spreading the Romanism of Frans Floris (his teacher) throughout the Netherlands. It is probable that Frans Pourbus's earliest teaching was with his father in Bruges, but by 1564 he is recorded as working in the Antwerp studio of Floris. According to van Mander, Frans Pourbus and his fellow student Crispijn van den Broeck together completed an altarpiece by Floris after the latter's death in 1570. In 1566 Frans Pourbus married Susanna, a daughter of Cornelis Floris and niece of his master, and in 1569/70 he became a master in the Antwerp Guild of St Luke, though he retained his citizenship of Bruges. Gortzius Geldorp was his pupil in Antwerp in 1570. For Ghent Cathedral Frans painted Christ among the Doctors (the Viglius Altarpiece, 1571; in situ), which includes life-size portraits of Emperor Charles V, his son Philip, their secretary Viglius ab Aytta (d 1577), Jansenius, first Bishop of Ghent (d 1576), and the Duke of Alba. A decade later Pourbus executed the portrait of the Hoefnagel Family (c. 1581; Brussels, Mus. A. Anc.), shown grouped around a harpsichord playing musical instruments, in which the artist included a self-portrait (playing a lute) at the upper left. The picture was acquired in 1696 by Constantijn Huygens the younger from a cousin, a Hoefnagel descendant, in exchange for a horse; the young girl of 15 or 16 with a parrot in her hand was Huygens's grandmother. An inventory drawn up after Frans Pourbus death lists 20 portraits by him, many from the circle of the Duke of Anjou.  Related Paintings of Frans Pourbus :. | Retrato de Maria de Medici | Portrait of a Man aged 32 | Marie de Medicis,Queen of France | Portrait of Isabella Clara Eugenia | Portrait of Margaret of Savoy, Duchess of Mantua Pourbus |
Related Artists:
Samuel van hoogstraten
Dutch Baroque Era Painter, 1627-1678 Dutch portrait painter and etcher, studied with his father, Dirk van Hoogstraten (1596?C1640), and with Rembrandt. His best works, such as The Old Jew (Vienna), reflect the influence of Rembrandt. He was director of the Academy in Dordrecht and author of a treatise (1678) in which he analyzed the theory and practice of the art of Rembrandt and other artists of the period.
Antonio Badile
Antonio Badile (c. 1518 - 1560) was an Italian painter from Verona. He trained with his uncle Francesco Badile. Along with Giovanni Francesco Caroto, Antonio is known as one of the mentors of Paolo Veronese and Giovanni Battista Zelotti; as well as his father-in-law. Badile is described as continuing the "retardataire" tradition of Giovanni Francesco Caroto well past the 1540s. His masterpiece is the altarpiece for San Nazaro of a Madonna and Saints (1540); another notable work is his Resurrection of Lazarus for the chapel of Santa Croce in the church of San Bernardino. Other works are found in towns of the Veneto.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.